Pengar till pop

Det är vår mening att musikaliska uttryck som tillkommit efter 1950 inte får tillräckligt med plats i kulturpolitiken. Institutionerna och de subventionerade genrerna (jazz, folkmusik och elektronisk ”konstmusik”) har ständigt företräde.

Popmusiken likställs med musik som är populär – och musik som är populär likställs med musik som är ekonomiskt lönsam. Det finns en bild av att popmusiken alltid är självförsörjande. Det finns också en stigmatiserande uppfattning om att pop bara är en angelägenhet för ungdomar. Allt det där är fel.

Popmusik är en term som innehåller ett brett spektra av kulturuttryck, såväl kommersiella som experimentella – och allt däremellan. Det handlar om många olika genrer (rock, pop, hip-hop, metal, EDM, americana, soul m fl) och det handlar om musiker och scener som berikar det svenska kulturlivet.

Vi menar att även popmusik ska betraktas och behandlas som kultur – och få relevanta stöd från stat, regioner och kommuner.

Vi menar att även popmusik ska betraktas och behandlas som kultur – och få relevanta stöd från stat, regioner och kommuner. Men kulturpolitiken är fortfarande ett eko från 1970-talet – med etablerade institutioner och aktörer som sedan länge arbetar i ett slutet kretslopp. Det handlar om en värld som ställer krav på konstnärlig höjd och förutsätter att musikerna kan försörja sig på sitt utövande. Artister och arrangörer som arbetar med popmusik kvalar inte in, trots att de producerar kvalitativa scenupplevelser.

Vi fortsätter spela pop [men håller på att dö]

Rapporten Vi fortsätter spela pop [men håller på att dö] kartlägger situationen för livemusikscenerna i Sverige. Rapporten visar en tydlig koppling mellan lågt offentligt stöd för popmusik, musikernas svårigheter att livnära sig på sin musik och ett minskat livemusikutbud.